I himmelen, i himmelen

1. I himmelen, i himmelen,

där Herren Gud själv bor,

hur härlig bliver sällheten,

hur outsägligt stor!

Där ansikte mot ansikte

jag evigt, evigt Gud får se,

se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,

vad klarhet, hög och ren!

Ej själva solen liknar den

uti sitt middagssken.

Den sol som aldrig nedergår

och evigt oförmörkad står

är Herren Sebaot.

3. I himmelen, i himmelen,

vad sälla utan tal!

Av änglarna och helgonen

vad glans i ärans sal.

Min själ skall bliva dessa lik,

av evighetens skatter rik,

hos Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen

man inga tårar ser.

Ej döden, ej förgängelsen

där skola härja mer.

Där skänkes fröjd och härlighet

och frid och oförgänglighet

av Herren Sebaot.

5. I himmelen, i himmelen

en sällhet du berett,

som intet öra hörde än

och intet öga sett,

ej njuten av ett dödligt bröst,

ej sjungen av en dödligs röst,

o Herre Sebaot.

6. I himmelen, i himmelen

själv alla väsens Far

med Sonen och Hugsvalaren

en evig boning har.

Ett trefalt helig sjunges där,

då himlaskaran offer bär

för Herren Sebaot.

*7. O Fader, Son och Ande, dig

ske evigt lov och pris.

Ack, öppna ock en gång för mig

din himmels paradis.

Ja, när jag fast i trone står,

jag av din hand min krona får,

o Herre Sebaot.

Text: Lars Laurinus 1620 (47 år), 1651, Johan Åström 1815, 1816

Musik: Svensk 1693, se nr 410 i Vallerius koralbok från 1697 och jfr nr 486 i Haeffners koralbok från 1820.