När jorden förnyar sin grönskande skrud

1. När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.
Upp reser sej livet
och klädes i prakt,
och allt stämmer samman
att prisa Guds makt
och eviga välde.
Halleluja!

2. När himmelska rösten
går ut med Guds ord,
då breder sej trösten
kring suckande jord.
Då löser sej banden,
betryckta får frid,
då knoppas i landen
en sällare tid.
Och jublande stiger,
mot himmelen förd,
den skönaste sång,
som här nere är hörd.
Dess ämne är Jesus.
Halleluja!

3. Ja kom, alla trogna,
till sång och till bön!
När fälten blir mogna,
då väntar vår lön.
Här gäller att verka
den tid som ska fly,
att krafterna stärka
och mödan ej sky.
Vid ordet och bönen
och lovsångens ton
vi stärks till att vandra
och kämpa i tron,
tills målet vi hunnit.
Halleluja!

Text: Axel Fredrik Runstedt, ngt bearb.
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

J A Ahlström: