Visar inlägg med etikett Våren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Våren. Visa alla inlägg

torsdag 4 november 2010

Världen som nu föds på nytt




1. Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren...


Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1861 (56 år)


J P E Hartmann:
Fil:JPE Hartmann.jpg

måndag 1 november 2010

Naturen åter träder



1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sig gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med känslan av din nåd.
Din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebåd.

2. Dig, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dig prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dig prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dig naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dig prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djupets mörka stig,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dig,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dig med lovsång träder
och vittne om din godhet är.

Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år)
Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 ("Min själ skall lova Herran")

Den blida vår är inne



1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.

3. I luften kan nu höras
mångtusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Må kölden i vårt sinne
lik vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.

4. Snart våren är förliden,
men, Jesus, här förbliv!
Rättfärdigheten, friden
och Andens glädje giv,
att hjärtats storm må tystna
och själen fylld av ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro.

Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. A. H. 2007
Musik: Svensk folkvisa 1693, alt. Joel Blomqvist