Naturen åter träder

1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sig gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med känslan av din nåd.
Din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebåd.

2. Dig, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dig prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dig prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dig naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dig prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djupets mörka stig,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dig,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dig med lovsång träder
och vittne om din godhet är.

Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år)

Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 ("Min själ skall lova Herran")