Den blomstertid nu kommer

1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.

4. Du milde Jesu Kriste,

vår glädjesol och sköld,

ditt ljus och hägn ej briste,

uppvärm vårt sinnes köld.

Giv kärlekseld i hjärta,

förnya själ och and´,

vänd bort all sorg och smärta

med mild och mäktig hand.

5. Du Sarons blomster sköna,

du lilja i grön dal,

må du vår själ bekröna

med alla dygders tal.

Av Sion må hon fuktas

med nådens dagg, att hon

förskönas och befruktas

som ros på Libanon.

6. Välsigna årets gröda

och vattna du vårt land.

Giv oss var dag vår föda,

välsigna sjö och strand.

Ditt fotspår drype fetma,

bespisande vår jord,

och flöde nådens sötma

till oss av livets ord.

Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. '

(v. 1-3 = SvPs1986:199 v 1-3)

Musik: Svensk folkvisa / 1693