Korset vill jag aldrig svika

1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Text: Hans Adolph Brorson 1764 (70 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Lesja (arr. Per Steenberg 1947)

Lär mej att känna dina vägar

1. Lär mej att känna dina vägar
och steg för steg att gå dem fritt.
Jag vet att allt jag här får äga
är borgat gods, och allt är ditt!
Men om din starka hand mej leder
jag aldrig fel på målet tar,
och för vart hopp som dör här nere
ett hopp i himlen mer jag har.

2. Lär mej att känna dina tankar
och övas i att tänka dem.
Och när i ångest hjärtat bankar, 
så ge mej mod från hoppets hem.
När jag har tänkt mej trött till döden,
så säg vad du har tänkt, o Gud!
Då får jag se att morgonglöden
bak tvivlets moln sej breder ut!

3. Men låt mej framför allt få känna
din kärlek utan gräns och slut,
den som kan tusen stjärnor tända
för var och en som slocknar ut.
Den torkar tåren ingen visste,
den läker såren livet slog,
dess väg går genom det vi miste,
den ger långt mera än den tog. 

Text: Jakob Paulli 1902 (58 år), sv. övers. A.H. 16/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral

Nu dagens sol i dräkt så skön

1. Nu dagens sol i dräkt så skön 
gått ner och bett oss vila,
men du, min själ, med tack och bön
får än mot höjden ila! 
Till himlens port med sång
nu ställ din andes gång,  
låt allt du har i tanken din  
mot Herren Jesus riktas in!

2. Ni klara stjärnor Herren satt 
att vakta himlarunden, 
ni skänker ljus i dunkel natt 
och glans åt aftonstunden. 
Men tusen gånger mer 
än glans som ögat ser 
är Jesus, himlens stjärna klar, 
som gör Guds sanning uppenbar. 

3. Här råder mörka natten nu 
och allt till sömn sej reder; 
i mörkret vakar likväl du, 
som troget för oss beder. 
På mej, o Herre kär, 
ditt öga riktat är,  
så är jag kvar i ditt förbund
fast mina ögon sluts en stund. 

4. När nu till vilans bädd jag går, 
jag i ditt skydd får vara. 
Till värn i nattens mörker står 
kring mej din änglaskara. 
Jag fruktar ingen nöd,
ej ens den bråda död, 
ty hör jag dej, min Herre, till, 
du mej till glädje väcka vill.   

Text: Christian Scriver 1671 (42 år), sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 28/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Vang i Valdres, arr. E Alnaes

En dalande dag (alt. koral)

1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.

Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

Jag vet i himmelrik en borg

1. Jag vet i himmelrik en borg,
den är som solen klara!
Där är ej synder eller sorg,
där är ej gråt och fara.

2. Där inne bor Guds egen Son
i härlighet och ära,
min synd och skuld han frälst mej från,
jag får stå honom nära.

3. Jag är en fattig färdeman,
men ser en morgonstjärna
som visar vägen till mitt land
och för allt ont kan värna!

4. Jag fattig hit till världen kom
och lånat gods jag sköter,
för tomhänt ska jag vända om
när dödens bud jag möter.

5. Jag vet en morgon som ska gry
då dödens natt ska sluta.
Ur graven går min kropp som ny
och evig fröjd får njuta.

6. Ja, hjälp oss du, o Jesus Krist,
vars blod för oss har runnit!
Din bittra död, så sant och visst,
oss himmelriket vunnit!

7. Vi tackar dej till evig tid,
Gud Fader, allesamman,
att du mot oss är mild och blid
i Jesus Kristus. Amen!

Text: Tysk 1613, norsk övers. Bernt Stöylen 1906, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi från Hallingdal, arr. Per Steenberg

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson

Musik: Norsk folkmelodi

Vad tar jag mej till

1. Vad tar jag mej till
när ingenting går som jag önskar och vill,
när tvivel och hopplöshet tränger sej in
och lägger sej tungt över tillvaron min,
när slutet sej närmar fast livet står still,
//: vad tar jag mej till? ://

2. Var finner jag fred
när tankarna tynger och böjer mej ned?
För frestelser ofta mej ryckte och drev
och synder och sorger, de tryckte och rev,
så foten blev sårad och frid jag ej fick
//: på vägen jag gick ://

3. Det finns inte en
som läker vart sår och får undan var sten,
av alla de stora och visa på jord
som granskar de doldaste krafter och ord,
för alla har synder och blödande sår,
//: nej, ingen förmår ://

4. Min Herre och Gud!
Du ensam kan trösta din sörjande brud.
Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg
och visar en väg ifrån frestarens borg.
Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod,
//: det ger henne mod ://

5. Om vägen ger sår,
om frestaren ofta min undergång spår,
då för det mej bara till Frälsarens famn,
där stillnar min strid och där har jag min hamn.
Min sköld och mitt svärd och min rustning han är,
//: min Frälsare kär ://

6. Låt drömmarna dö
och planerna vissna som blommor och hö,
om bara min själ kan få vinna sitt slag
och står på sin vakt till förlossningens dag.
Då får jag min krona och skinande skrud
//: av Herren, min Gud ://

Text: Bernt Stöylen 1906 (53 år), övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, arr. Fartein Valen

F Valen: