En dunkel örtagård jag vet

1. En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet...

Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Bernhard Berglund 1937 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än].

Till härlighetens land igen

1. Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
ack, Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816, ngt bearb.

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628