Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
Visar inlägg med etikett 8r-10.9.10.9.10.9.10.9(u). Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 8r-10.9.10.9.10.9.10.9(u). Visa alla inlägg
1. Tack, o Jesus, för det rika bordet som din kärlek dukar upp för oss! Tack, o Jesus, för det dyra ordet, det som aldrig, aldrig skall förgås! Sänd ock nu till oss din helge Ande, som oss leder i all sanning här, och låt satan ej sitt ogräs blanda i den säd som bland oss utsådd är! 2. Låt ej ordet fåfängt komma åter, utan bära frukt till evig tid, och varhelst du oss församlas låter, låt oss alla samlas i din frid! Håll oss alltid i din sanna fruktan, slå alltjämt all egenvilja ner, spar ej heller på din Andes tuktan och låt köttet ej regera mer! 3. O, låt syskonbandet aldrig brista, låt ej brödrakärleken dö ut, låt oss ej i fåvitsk iver tvista så att livet slocknar ut till slut! Lär oss i det stora och det lilla troget stanna vid din sanning än och i ödmjukhet och kärlek stilla alltid känna syskonen igen! 4. Ja, o Jesus, du som gör utöver vad vi ber om eller tänker här, ge åt var och en vad den behöver, ge åt var och en vad nyttigt är! Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta, rista där med eldskrift våra namn, och låt ingen lust och ingen smärta rycka lammen ur din herdefamn! Text: Lina Sandell Musik: Otto Lindblad O Lindblad:
1. En nådastol Herren Gud oss givit, som genom blodet oss vunnen är, där Jesus Kristus försoning blivit för världens synder, så ordet lär. O sköna plats invid Jesu hjärta, när synden trycker en sargad själ! Dit får jag komma med all min smärta, vid nådastolen blir allting väl.
2. Till nådastolen oss väg bereddes, när tempelförlåten rämnade. Den största nåden oss då beteddes, ty frälsning gavs för var syndare. O sköna plats...
3. Var dag och stund, då du hjälp behöver, till nådastolen frimodigt gå. Ty se, om synden än flödar över, så flödar nåden långt mer ändå. O sköna plats...
4. Om du är blind, lik en Bartimeus, och lik en Tomas som ej kan tro, om du har synder som en Sackeus - vid nådastolen du finner ro. O sköna plats...
5. Vid nådastolen, där får jag vila, när trött min ande här känner sej. Till nådastolen, dit får jag ila med all den nöd, som här trycker mej. O sköna plats... Text: Jöns Petter Hansson 1891 (26 år), ngt bearb. Musik: Folkmelodi, tr. 1894
1. Så glänsande vitt ett täcke av snö nu höljer den slumrande jorden, för blommorna små, de ska inte dö, de bidar blott våren i norden. Min Frälsare, två mej ren så att jag så vit som den snön kan få vara och bida med fröjd den saliga dag då du dej i mej ska förklara.
2. När vinter och köld för evigt har flytt för vår som ej här har sin like, o väck mej till liv och glädje på nytt däruppe i himlarnas rike! Men medan jag än förbidande står och vintern strör rimfrost i håren, jag sjunger i tron idag som igår: det lider, det lider mot våren!
1. Stilla, stilla, låt din stridssång tystna. Glöm din oro, glöm din sorg, din strid. Vila på din åra, lyssna, lyssna, vilka toner nu i kvällens frid! Hör, det sjunger i den stilla kvällen, Skaparns ära sjungs av himlens här. Tusenstämmigt eko går ur fjällen, vida havet fram sin lovsång bär.
2. Dröm dej in i arvets rymd där oppe, rik, oändlig, ljusfull, helig, ren; oceanen, droppe född ur droppe är oändlighetens återsken. Dröm dej dit, där tronens glashav låter den som övervunnit skåda ned i Guds väsens djup. O du, som gråter, torka tåren och din Gud tillbed!
3. Tänk dej dit, där du en gång skall smaka som en drömmande de sällas ro, där du slipper att i stridsdräkt vaka, där du trygg uti Guds stad får bo! Då, vad här du sett i bilder bara, breder där sin prakt för Lammets brud, där serafer och keruber svarar: helig, helig, helig är vår Gud!
4. Har du sorg, låt den ej trycka ner dej, bjuds dej glädje, ta den mot av Gud: redan här så mycket gott han ger dej, evig glädje väntar himlens brud. Sorgen fostrar, fostre den din ande; glädjen, helgad, är en skänk åt tron. Bruden redan här sin lovsång blande med den stora skaran för Guds tron.
5. Herre Jesus, du som, dödad vorden, med ditt blod oss återlöst åt Gud, dej lovsjunge himlarna och jorden för rättfärdighetens skänkta skrud! O min Gud, låt också mej få tjäna och få tillbe dej var dag, var stund! Hjälp mej bli i tro vid detta ena: Jesus Kristus är all sällhets grund!
1. Om jag ägde allt men inte Jesus, vore livet värt att leva då? Kunde väl mitt hjärtas oro stillas med de ting, som skall till sist förgå? Om jag ägde allt men inte Jesus, vore vinsten värd en livslång strid? Och är jordens glädje värd att nämnas mot en enda stund av Jesu frid?
2. Om jag ägde rikedom och kärlek och bland människor ett ärat namn, men ej något hopp för evigheten och för redlös farkost ingen hamn, om jag ägde allt men inte Jesus, som mej älskat intill korsets död, o, varthän i hela vida världen skulle jag då fly i hjärtats nöd?
3. O, hur tomt är allt i hela världen! Utan Jesus är blott synd och nöd. Utan Jesus är ock evigheten idel mörker, gråt och evig död. Om jag kunde leva utan Jesus, o, hur vore det att dö en gång? Utan honom i den mörka dalen, utan honom evigheten lång?
4. Men nu har jag allt, ja, allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår, ingen synd som inte han förlåter, ingen nöd som inte han förstår. Om jag ägde Jesus, endast Jesus, och i hela världen inget mer, o, så ägde jag dock allt i honom, han som nog och över nog mej ger.
1. Jag är en kristen, det vill jag vara tills sol och måne ej skiftar mer. Jag är en kristen, du hör mej svara, om hela världen än åt mej ler. Jag är en kristen å hjärtats vägnar, jag älskar Kristus, se där mitt skäl! Min första kärlek jag honom ägnar, det är han värd, för han frälst min själ. 2. Jag är en kristen, o kärleksunder att syndaslaven blev frälst av nåd! Jag är en kristen trots mänskofunder, trots lärostrider och kyrkoråd. Jag är en kristen, som går att strida i Herrens namn emot synd och värld, en ringa stridsman vid Jesu sida som vinner seger med Andens svärd. 3. Jag är en kristen, jag är en främling bland Kedars hyddor i Meseks land. Min levnads färdplan är inte hemlig, Guds rikes eld satt min själ i brand. Jag är en kristen, mitt hemland ligger långt ovan jorden, dess sorg och nöd, där ingen längre om smulor tigger, för alla äter av samma bröd. 4. Jag är en kristen, det ordet klingar i sorgetimmar som skön musik, det lyfter anden på örnevingar till evig vila i himmelrik. Jag är en kristen - och klappar döden på hjärtedörren med tunga slag, jag skyndar genast från sorgen, nöden till fadershemmet, o vilken dag! Text: Josef Grytzell, ngt bearb. A.H. 2012 Musik: Okänd
1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta giver ju åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, så av möda som behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. "Som din dag, så skall din kraft och vara", detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i Ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land. Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.
