Visar inlägg med etikett 6r-9.8.9.8.8.8(u). Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 6r-9.8.9.8.8.8(u). Visa alla inlägg

måndag 4 april 2011

Min själ, låt Gud i allt få råda




1. Min själ, låt Gud i allt få råda,
han vet ditt väl, han känner dig.
Han är din hjälp i all din våda,
på orons dag är han din frid...


Text: Georg Neumark 1641 (20 år), Olov Hartman 1978 (72 år)
Musik: Georg Neumark 1641, jfr J.S. Bachs koralförspel BWV 642

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

torsdag 4 november 2010

Vår store Gud gör stora under



1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramla ner.
De starka hjältar fälla svärden
och fly till Gud, som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod
och sjunga sen: Vår Gud är god.

3. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla, alla som en man.
Att sova nu, det går ej an.

4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka
då andra riket taga in.
Låt också mig din nåd få smaka,
ja, låt mig evigt vara din.
Jag nu mig lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

5. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi få bud:
Se upp, se upp! Nu kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dig, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb. (=SvPs1986 nr 100)
Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joel Blomqvist (?)

måndag 1 november 2010

Gud sina barn med vishet leder




1. Gud sina barn med vishet leder.
Han skiftar glädje och besvär.
Ett barn som får allt vad det beder
sin egen ofärd snart begär.
Så lär en gång att döma rätt
om denne Faders delningssätt!

2. Om alla skatter från oss fore,
så blir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus jag dock har.
Den sej åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

3. Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår!
Han våra sorger skall till slut
likt våra synder plåna ut.