O du Guds kärlek underbar

1. O du Guds kärlek underbar,
som ingen tanke fattat har,
som dröjer kvar då allt skall fly,
bestående och evigt ny.


2. Hur djupt allt hat, all ondska går,
långt djupare likväl du når,
där ifrån himlens nådastol
du strålar klart, Guds kärleks sol.


3. Du lyser i den blåa skyn,
i liljans glans, vid skogens bryn.
Du sträcker ut ditt milda band
kring stjärnors valv och hav och land.


4. Men mer än uti annat allt
du strålar fram i hans gestalt,
som av vår Fader sändes ned
och döden för vår frälsning led.


5. O kärleks längd och djup och höjd,
lys upp vårt liv med helig fröjd,
att evigt vi besjunga må
den Gud som ensam älskar så.


Text: Horatius Bonar 1861, sv. övers. Erik Nyström 1891, ngt bearb.
Musik: Lowell Mason 1830 (38 år)

Klippa, du som brast för mig

1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
blive mig en dubbel bot
emot synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag
aldrig fylla kan din lag.
Bleve jag i nit ej matt,
gräte jag båd' dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig jag frälsning har.

3. Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag ska dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!

Text (=SvPs1937 nr 302): Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1856 (43 år), bearb. 1936, 1937

Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)