Vi måste få allt flera med

1. Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Herrens gyllne stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång,
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.

2. Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet, som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.

3. Det är ej nog, o nej, o nej,
att ensam finna vägen.
Vi måste räcka ut vår hand
till dem som vilse går,
så att vår skaras glesa
led alltmera börjar tätna
och tusen sinom tusen vittnen
härligt med oss står. 

Text: Ida Granqvist 1905 (32 år), ngt bearb.
Musik: Thure Melander ca 1920

Frid, verklig frid (alt. koral)

1. Frid, verklig frid, 
bland jordens synd och strid?
Ja, Jesu blod ger hjärtat ro och frid.

2. Frid, verklig frid, 
bland jäktande bestyr?
På Jesu viljas väg all oro flyr.

3. Frid, verklig frid, 
när allt känns svårt och tungt?
Vid Jesu hjärta, där är stilla, lugnt.

4. Frid, verklig frid, 
där vänner inte är?
Ja, Jesus oss och våra kära bär.

5. Frid, verklig frid, 
när okänd framtid gryr?
Vi känner Jesus, han vår farkost styr.

6. Frid, verklig frid, 
i dödens mörka trakt?
Ja, Jesus kuvat döden och dess makt.

7. Det är oss nog: 
snart slutar jordens strid
och Jesus kallar oss till evig frid. 


Text: Edward Bickersteth, övers. Anna Ölander, bearb. 2013
Musik: Axel Södersten 1920 (41 år)

Du gav oss, Herre, ditt överflöd

1. Du gav oss, Herre, ditt överflöd,
ett älskat hem och ett dagligt bröd,
frid, hälsa, glädje och helga orden.
Nu vill vi be för all sorg på jorden:

2. för de olyckliga utan tal,
för dem som kvider i hungerns kval,
för dem som fryser i vinternatten,
för dem som sjunker i havets vatten,

3. för dem som smäktar i ökensand,
för dem som flyr ifrån eld och brand,
för dem som vandrar med tiggarstavar,
för dem som gråter på käras gravar,

4. för alla sjuka i sömnlös kväll,
för alla fångar i järn och cell,
för de landsflyktiga, de fördrivna,
de faderlösa, de övergivna,

5. för dem som dränker sin själ i rus,
för dem som bränner sin nästas hus,
för dem som säljer för guld sin ära,
för dem som sorglöst kan mened svära,

6. för dem som yvs mitt i smyckad sal,
i uselt högmod, i avunds kval,
för dem som fritt kan de små förtrycka,
för dem som spelar om mänskolycka,

7. för dem som dig, Herre Jesus Krist,
har aldrig känt eller tidigt mist,
för alla sorgsna, för alla arma,
Gud, över dem dig i nåd förbarma!

Text: Zacharias Topelius (1818-1898)
Musik: Nanny Rinman 1920 (76 år)

När får jag se dig, Frälsare kär?

1. När får jag se dig, Frälsare kär,

ren och förklarad bliva dig när?

När ser mitt öga

dig i det höga,

sådan du är?

2. Går ibland kära vänner min stig,

rolös och arm dock känner jag mig.

Friden jag vinner

först, då jag finner

vägen till dig.

3. Människor sviker, du håller tro.

Salig är den, som hos dig får bo.

Jesus, var med mig,

lys mig och led mig

hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.

Du äger makten, hjälplös är jag.

Ser du mig digna,

stöd och välsigna,

hjälp mig var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,

skänk mig din nåd, och för mig i hamn.

Nåden kan rena,

nåden allena

öppnar din famn.

6. Snart får jag se dig, sådan du är,

får ibland vänner vara dig när.

Då skall min tunga

högt dig lovsjunga,

Frälsare kär.

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan

lopulla matkaa nähdä sun saan,

oi, jos mä kerran

näkisin Herran

kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,

sun puolees huutaa mun henkeni.

On yksin tästä

sen ikävästä

kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.

Autuuden särkyneet sydämet

sinulta saavat,

sä luet haavat

ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,

vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.

En päästä sua,

ennenkuin mua

käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle

sun armos voimaksi matkalle.

Anteeksi anna,

mua nosta, kanna,

vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten

kanss´ ystäväini ja omaisten

mä päästä kerran

luo armon Herran,

oi saanhan sen.

Text: Wilhelmi Malmivaara 1903 (49 år), övers. Alfons Takolander 1927 (52 år)

Musik: Mikael Nyberg 1920 (49 år)

[Nummer 648 i 1986 års psalmbok och nummer 825 i Stora Nätpsalmboken]