Loven nu Herren för året som svunnit

1. Loven nu Herren för året som svunnit,
prisen hans makt och besjungen hans nåd!
Fastän allt annat vi vanskligt ha funnit,
han har dock alltid stått fast vid sitt råd.

2. Han som en Fader i allt mot oss handlat,
trofast han lett oss var hänsvunnen dag.
Bittraste sorg han i sötma förvandlat
och vänt till godo de hårdaste slag.

3. Han är densamme, vad årtal vi skriva.
Åren ej kunnat försvaga hans makt.
Världar må grusas, men han skall förbliva,
Sions för evigt oryggliga vakt.

Text: Okänd
Musik: Lowell Mason (1792-1872)

L Mason:

O du Guds kärlek underbar

1. O du Guds kärlek underbar,
som ingen tanke fattat har,
som dröjer kvar då allt skall fly,
bestående och evigt ny.


2. Hur djupt allt hat, all ondska går,
långt djupare likväl du når,
där ifrån himlens nådastol
du strålar klart, Guds kärleks sol.


3. Du lyser i den blåa skyn,
i liljans glans, vid skogens bryn.
Du sträcker ut ditt milda band
kring stjärnors valv och hav och land.


4. Men mer än uti annat allt
du strålar fram i hans gestalt,
som av vår Fader sändes ned
och döden för vår frälsning led.


5. O kärleks längd och djup och höjd,
lys upp vårt liv med helig fröjd,
att evigt vi besjunga må
den Gud som ensam älskar så.


Text: Horatius Bonar 1861, sv. övers. Erik Nyström 1891, ngt bearb.
Musik: Lowell Mason 1830 (38 år)

Kristus lever, underbara ord

1. Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever!

2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän;
samma milda hjärta har han än.
Herren Kristus lever!

3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever!

4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.

5. Kristus lever, vilsekomna själ,

var nu inte längre världens träl!

Du är löst och allt kan nu bli väl:

Herren Kristus lever!

Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884 (25 år), ngt bearb. (v. 1-4 = SvPs 152)

Musik: Lowell Mason 1839

Närmare, Gud, till dig

1. Närmare, Gud, till dig,

närmare dig!

Om det än blir ett kors

som lyfter mig,

sjunger jag innerlig:

närmare, Gud, till dig,

närmare, Gud, till dig,

närmare dig!

2. Döljer för pilgrim trött

solen sitt sken,

blir än min huvudgärd

hårdaste sten,

skall jag dock drömma mig

närmare, Gud till dig...

3. Där skall all nåd du gav

stå för min syn

såsom en stege, rest

upp emot skyn.

Änglar där vinkar mig

närmare, Gud, till dig...

4. Vaknad jag reser glad

stenen så hård

såsom mitt Betel upp,

minnet till vård.

Natten ju förde mig

närmare, Gud, till dig...

5. Sist, när jag ställa får

uppåt min färd

och jag har bakom mig

jordlivets värld,

viskar det än i mig:

närmare, Gud, till dig...

Text (=SvPs1986 nr 271): Sarah Flower Adams 1841 (36 år), Emanuel Linderholm 1912 (40 år, Titanic-året), ngt bearb 1986.

Musik: Lowell Mason 1856 (64 år)

Verka tills natten kommer

1. Verka tills natten kommer,
kallelsens verk är stort:
hela livet behöves,
dagarna svinner fort.
Tidigt i livets morgon...

Text: Annie L Coghill 1854 (18 år), Siri Dahlquist 1913 (24 år), ngt bearb.
Musik: Lowell Mason 1864 (72 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]