Hör, skapelsen suckar

1. Hör, skapelsen suckar, den suckar så tungt!
Vad kan väl den sucken betyda?
I stunder då allt i naturen är lugnt
och blommor ses markerna pryda,
den sucken mot höjden dock stiger.

2. Fast allting i skapelsens morgon var gott,
då Herren välsignade jorden,
förbannelsen sedan däröver har gått
och givit från södern till norden
en prägel av ouppfylld längtan.

3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist,
en kämpande, bidande skara.
Dock stundar förlossningens timme till sist,
då Gud sej i dem skall förklara
i härlighet, skönhet och ära.

4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag
då skapelsen suckar ej mera,
då allting skall fullkomligt ställas i lag,
då Gud skall i alla regera.
Välkommen den dagen må vara!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.

Mel.: Skotsk folkmelodi ("Österlensvisan")