Herre, jag har hört din stämma

1. Herre, jag har hört din stämma
lik en vårvind, stark och sval:
samla ej din skatt på jorden,
men i himlens dolda sal.
Jag har stått där invid berget,
lyssnat gripen till ditt tal.

2. Jag var med i örtagården
då så full av kval du var,
då din bön från skyhöljd himmel
fick sitt stora mörka svar.
Jag var med bland dem som sov där,
då du dödens ångest bar.

3. Vankelmodig såg jag, Herre,
dig beträda smärtans stig.
O, jag gömde mig i hopen,
då ditt öga sökte mig.
Gång på gång jag, full av feghet,
Herre, har förnekat dig.

4. Korset, själens segertecken
du på dina skuldror bar.
I det tecknets djupa skugga
med vid Golgata jag var.
Konung, krönt med blodig törne,
hur din panna glänste klar!

5. Du som allt Guds stora budskap
med ditt blod har översatt,
hur din kärlek härligt frambröt
genom smäderop och skratt.
Hur ditt sköna, ädla vemod
lyste över världens natt!

6. Under över alla under:
e n har levat ren och sann!
Vilken avgrund för vår feghet,
vilken borg åt tron du vann!
Vilket hopp för oss som våndas
under intighetens bann!

7. Herre, hur dig världen hädat,
hur de dina dig förrått,
väldig, hög och majestätisk
över tiderna du stått.
Jordens riken störtat samman,
dina ord har ej förgått.

8. Herre, hur jag ljuset söker,
i mitt bröst är mörkret stort.
Vad jag älskat ej jag vågat,
vad jag hatat har jag gjort.
Dock mitt hjärta ödmjukt klappar
vid din strålbeglänsta port.

Text: Ragnar Jändel (1895-1939), ngt bearb. 2010

Musik: Trad.