Du all hälsas källa

SURBRUNNSSÅNG

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Text: Olof Kolmodin 1734, bearb.
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1882 (56 år)