Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Upp, alla ting som Gud har gjort, hans härlighet att prisa! Det minsta av hans verk är stort och kan hans allmakt visa.
2. Om alla kungar gick på rad i all sin makt och vilja, det kunde dock det minsta blad ej sätta på en lilja.
3. De minsta gräs i dal och skog och högt på bergets hjässa, var skulle jag få visdom nog att rätt beskriva dessa?
4. Vad ska jag säga när jag ser den djupa skogens vimmel, de vingar små som sej beger upp under bladgrön himmel? 5. Vad ska jag säga när jag går på sommarns blomsterängar och fågelsången örat når som lek på harposträngar?
6. Vad ska jag säga när jag ser så många munnar gapa när jag i vattnet kikar ner? O tänk vad Gud kan skapa!
7. Vad ska jag säga när jag opp mot solens rike kisar? Den vida rymden, ljusets lopp Guds stora kraft bevisar.
8. Vad ska jag säga när jag ser hur skönt mej Gud har danat? Fastän jag är en nypa ler har jag hans storhet anat.
9. Vad ska jag säga? Gud är här, fast inte orden räcker. O Gud, så stor din visdom är, din godhet lovsång väcker!
10. Upp, alla som på jorden bor, slå era stämmor samman: Halleluja, vår Gud är stor! Och himlen svarar: Amen! Text: Hans Adolph Brorson 1734 (40 år), övers. A.H. 1989 Musik: Andreas Peter Berggreen 1844 (43 år) A P Berggreen:
1. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig, när evighetens sköna dag upprunnit och himmelskt solljus flödar på min stig...
1. Kom, låt oss sjunga en sång om vår Herre, Jesus, vår Frälsare, syndares hopp! När jag låg hjälplös i synder allt värre, tog han sej an mej och reste mej opp. 2. Han tog emot mej som borde ha förkastats, gav mej sin nåd och förlåtelse helt fritt. Synderna mina på honom hade lastats, när han på korset tog straffet som var mitt. 3. O vilket byte, nu räknas jag rättfärdig! Salighet, renhet, det tillhör nu mej! Frälsare kär, hur kan jag som är ovärdig älskas så högt, ärva himmelen med dej? 4. Jubla och tacka och prisa med mej alla herrarnas Herre och kungarnas Kung! Han är min broder, så får jag honom kalla. Gläds med mej nu, både gammal och ung! Text: Seth Erlandsson (f. 1941) Musik: James P Harding (1850-1911)
1. Väldig är Guds nåd över mej, över dej, ja, över syndare alla! Gud försonat världen i Kristus med sej, bedjande må vi nedfalla! Synden är väl stor, men större är Guds nåd, förrän världen grundlagts visste Herren råd: ende Sonen skulle för syndare dö, frälsa den brottsliga världen. 2. Under över under att detta har skett: Kristus har dött i vårt ställe! Sådan Gud som vår ingen någonsin sett, krossat är djävulens välde. Blodet plånat ut all världens syndamängd, öppnat himlens port, som blev i Adam stängd. Allt, ja allt är redo i Medlarens namn, syndare, kom nu till Jesus!
3.
Brottslig och fördömd inför varje Guds bud – var vill du räddningen finna? Ja, hur ska du kunna bestå inför Gud eller hans salighet vinna? Du ej räddas kan, om nåd du ej tar mot; alla knän ska böjas invid Jesu fot. Böj dej då idag, medan frälsning dej bjuds, skynda, ja skynda till Jesus! 4.
Den till honom kommer han kastar ej ut; öppen hans famn står för alla. Dristigt inför honom ditt hjärta utgjut, räds ej att honom åkalla. Han dej känner väl, han köpt dej som du är, därför ock din själ oändligt värde bär. Lämna då ditt hjärta åt Jesus just nu! Länge han därpå har väntat. 5. Tiden hastigt ilar, du rycks ju med makt framåt mot okända öden. Hur ska du väl möta vad Gud förelagt? Alla är förelagt: döden. Tiden är så kort, ack, vad du gör, gör snart, kasta inte bort den nåd som underbart Jesus dej förvärvat, den erbjuds dej än, väldig den är över alla.
Text: Arvid Hydén 1903 (39 år), bearb. (Jfr finlandssvenska psalmboken 1986 nr 421). Musik: Ur "Från fädernas tid", ngt bearb.
