Jag är främling, jag är en pilgrim

1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du!

Text: Mary Dana-Shindler, sv. övers. Carl Olof Rosenius, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt:

Ett barn är oss fött och en son är oss given

1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sej uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet!
Nu syndare alla sej väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast oss han utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!

Text: Carl Mauritz Lilliehöök 1756 (43 år)
Musik: Oscar Ahnfelt 1859 (46 år)


O Ahnfelt:

Vadhelst här i världen

1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius 1847 (33 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)



O Ahnfelt:

Nu allt är väl, ja evigt väl

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1855 (42 år)

O Ahnfelt:

Vem klappar så sakta i aftonens frid

1. Vem klappar så sakta i aftonens frid
på ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid,
för själens förborgade smärta?

2. Måhända du hörde det klappandet förr
och den rösten?
Säg, dröjer du ännu att öppna din dörr
för livet, för himmelska trösten?

3. Du känner det ofta så ödsligt och kallt
mitt i världen.
Du känner det nästan som fattades allt,
trots glansen av yrande flärden.

4. Var ros här på jorden sitt törne ju har,
men den friden
som Jesus dej ger intet törne har kvar,
när dagen en gång är förliden.

5. Vad är väl på jorden all ära och glans
och all lycka
mot lyckan och äran att helt vara hans
och låta av honom sej smycka?

6. Så öppna i dag för den vän som så huld
dej begåvar
med skatter långt bättre än finaste guld
och krona och rike dej lovar!

Text: Lina Sandell 1870 (38 år)
Musik: Oscar Ahnfelt 1870 (57 år)


O Ahnfelt: