Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Vi prisar dej, Immanuel, du livets furste, du vårt väl, du morgonstjärna, himlalån, du herrars Herre, Jungfruns Son! 2. Säg, vem från skapelsen till nu var efterlängtad såsom du? Profeter, folk i prövning svår på dej har hoppats år från år. 3. Nu är du här, nu ligger du i stallets krubba hos de tu. Fast liten gör du livet stort, fast naken du oss varma gjort. 4. I lånad bostad bärs du in fast hela himmelen är din. Du dricker från Marias bröst, ger oss och henne hopp och tröst. 5. Du är vår allra bäste vän, men många står emot dej än. Herodes ser dej som ett hot fast du ger frälsning, liv och bot.
6. Din styrka du ifrån dej lagt och valt vad världen skänkt förakt. Här på vår jord du mänska blev, dit just vår brist och nöd dej drev. 7. I ringhet du på jorden bor, och krubban är ju inte stor. Nej, stallet, halmen, allt omkring är föga mer än ingenting. 8. Men se, just detta ger mej mod att bjuda in dej, Herre god! Din ödmjukhet ger tröst och hopp, nytt liv till både själ och kropp. 9. Och är jag än av synder full, så kom du hit just för den skull. Ja, därför du till världen kom, att vi ska kunna vända om. 10. Om utan synd och brist jag var, i himlen kunde du bli kvar. Förgäves vore du ju född om ej din avbild var förödd. 11. Så utan skygghet går jag fram till dej som tar min synd och skam. Du avvänt vredesdom och död, i fröjd du vänt min själanöd. 12. Du är mitt huvud, jag en lem i kroppen som du leder hem. Och med din Andes kraft därtill vill jag dej tjäna, som du vill. 13. Jag sjunger halleluja här så länge jag i livet är. Och får jag även sedan det, så sjunger jag i evighet! Text: Paul Gerhardt ("Wir singen dir, Immanuel"), sv. övers. A.H. 2013 Musik: Vilhelm Anttila 1816-1865 (ur finska koralboken).
1.
Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, som trofast intill korsets död för oss har utstått hån och smälek, ja, avgrundskvalens hemska nöd. O Jesus, hjärtans Jesus kära, till dej vi frambär tack och ära. 2.
Här är det sanna livets källa, som flödar starkt i evighet, som gör oss outsägligt sälla, uppfyllda med Guds salighet. Hur ljuvt att alla sorger glömma, sej i Guds kärleks famn få gömma. 3.
Så vill jag din, min Jesus, bliva i liv och död, allenast din. Ack, låt din Ande djupt få skriva din kärlek i mitt hjärta in. Så skall min ande och min tunga i evighet ditt namn lovsjunga. 4.
Lär mej att till din kärleks ära uppoffra mej med liv och allt, att troget bliva vid din lära och i den kärlek du befallt. Så vill jag dej, min Jesus kära, ett evigt lov och pris frambära. Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6) Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" eller "Paul anthem" D Bortnianski:
1. Från när och fjärran nu som förr vi hör om skördar för Guds rike. Gå inte då förbi vår dörr, du Gud, i kärlek utan like! Fullborda ock på oss ditt råd, besegra ock vårt överdåd med din nåd! 2. Giv åt din torra vingård här ett nådens regn, som förr du givit! Du vet hur stor vår vanmakt är, du ser hur mäktig världen blivit. Så kom då, käre Herre, snart och låt oss se vår fara klart, uppenbart. 3. Du som förmår att göra mer än vi kan bedja eller tänka, bryt alla otrons fästen ner och må du nya hjärtan skänka! Ja, kom med stark och väldig hand och lossa alla syndens band i vårt land! 4. Och ger du oss en pingstvind än och är en sökningstid oss nära, så låt oss ej förspilla den, men vad vår frid tillhör få lära. Ja, öppna våra ögon då, att vi din Andes verk också må förstå. 5. Låt oss ej fåfängt bedja om din helge Andes stora gåva! Till allas våra hjärtan kom, att vi dig snart må glada lova! Ja, amen, se, vi tror därpå att vad du lovat skall bestå! Ske alltså! Text: Lina Sandell Musik: Ur Pilgrimsharpan
1. O att den elden redan brunne, som du, o Jesus, tända vill! O att all världen redan funne den frid som hör Guds rike till!
2. Visst glimmar det i mörka natten en liten gnista här och där, visst är den stora frälsningsskatten för månget hjärta dyr och kär.
3. Men låt den elden spridas vida och gör den skatten vida känd! I tron ditt löfte vi förbidar, att Anden rikligt blir oss sänd.
4. Kom snart, o Jesus, till oss alla och värm oss med din kärleks glöd! Låt oss ej längre gå så kalla för egen och för andras nöd.
5. Låt nådens bud till alla föras, giv åt ditt rikes framgång fart, så att ditt lov dock måtte höras från alla världens ändar snart!
6. Och stärk din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg, men lindra även luttringssmärtan med din hugsvalans ljuva dagg.
7. Låt alla egna nästen brinna, de usla brunnar torka ut och alla egna stöd försvinna, då blir du ensam Gud till slut!
8. Du, du är värdig, du allena att få all ära, lov och pris. Ack, håll oss alltid vid det ena, att du är ensam god och vis.
9. Men dina svaga lemmar, Herre, ack, låt dem inte söndra sej! De är ju få - så mycket värre om inte de är ett i dej!
10. De är så få, de är så svaga, men håll dem med din starka hand. Lär dem att älska och fördraga, knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt! Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år) Musik: Harald Ericsson (tr. i Sionstoner 1935)
