Var glad och sjung! Din Frälsare har vunnit

1. Var glad och sjung! Din Frälsare har vunnit,
han vann i striden, i vårt ställe gick!
Benådning för en dödsdömd värld han funnit,
den fann han i sitt sista ögonblick.
"Det är fullbordat!", hör, han vill oss kalla,
och detta gäller dej och mej och alla.

2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära!
I evighet den sången sjungas skall.
Låt bli att mer på Jesu bördor bära
och grubbla inte längre på ditt fall,
ty det är botat. Allt är väl därovan.
Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!

3. Och om så alla känslor skulle vika
som molnen för orkanens hastighet,
så kan Gud Fader inte Sonen svika,
ej glömma köpet i all evighet.
Det stora köpet, det som gällde alla,
skall aldrig nånsin ändras eller falla.

4. Så bort med allt som vill mej ängslig göra,
med Kristus är det inte något fel!
Visst har jag skulder, men de skall tillhöra
min Borgesman, som fick dem på sin del.
Som Kristi brud är jag bestämt fritagen
från skuldkapitlet i den kära lagen.

Text: Anders Nilsson 1884 (35 år)
Musik: Folkmelodi, uppt. av Oscar Wilhelm Berggren, tr. i Nilssons sånger 1931

Var finns väl Jesu like

1. Var finns väl Jesu like?
Vem har hans hjärtelag?
I hela världens rike
alls ingen finner jag.

2. Ditt makalösa hjärta,
min allra bäste vän,
jag så i fröjd som smärta
fått se, och gör så än.

3. Du är en allvis herre,
du vet ju allt om mej,
det större och det smärre,
som kan bedröva dej.

4. En annan för allt detta
så lätt förkastat mej,
och likafullt med rätta
helt visst försvarat sej.

5. Men du har annat sinne,
som visats alla dar,
ty se, du har i minne
vad jag dej kostat har.

6. Jag har ej kostat mycke´,
nej, jag har kostat allt!
O, underbara tycke,
o rika kärlekshalt!

7. Ditt tålamod, din godhet
är all min salighet,
och med din nåd och trohet
jag endast räkna vet.

8. Ty du har på dej tagit
att hålla ut med mej.
Du mej till dej har dragit,
jag håller mej till dej.

9. I stoftet jag dej beder:
Förlåt mej all min skuld!
Det är och blir din heder
att vara nådefull.

10. Det är och blir min visa
i alla mina år
att alltid få beprisa
ditt blod och dina sår.

11. Jag detta vill bekänna,
förkunna bäst jag kan,
att jag får tro och nämna
dej som min borgesman.

12. Ja amen, allihopa!
Med ett gemensamt ljud
vi vill av hjärtat ropa:
Pris vare dej, vår Gud!

Text: O Gren 1765, bearb.
Musik: Folkmelodi, upptagen av O W Berggren (Ur Nilssons sånger 1931)

Våren kommer till vår fröjd

1. Våren kommer till vår fröjd
in i kala hagar...

Text: Ur Piae Cantiones, övers. Jan-Eskil Löfkvist (f. 1920)
Musik: Ur Piae Cantiones, arr. John Stainer (1840-1901)

J Stainer:

På nåden i Guds hjärta

1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
jag nu allena bygger
min tro och salighet
och lever därför trygger,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

4. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

5. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.

Text: v. 1-3 C M Montin 1753 (32 år), v. 4-5 Carl Olof Rosenius 1844 (28 år), bearb. A.H. 2008 (OBS: bearbetningen i v. 5 är inte avsedd som en gärd åt Waldenströms försoningslära utan åt sammanhanget och det citerade bibelordets faktiska lydelse. Men det är ingen tvekan om att man, i motsats till W efter 1875, bör hålla samman de tre stora sanningarna om Jesu offerdöd att "Gud krävde offret, Gud gav offret och Gud var offret". Se t.ex. psalm 288:2 i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt:

När han kommer, när han kommer

1. När han kommer, när han kommer
att samla de sina,
sina kära, sina trogna
en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa 
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

2. Till sitt rike ska han samla
de pärlor han vunnit,
sina vänner ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt 
och prisa hans namn.

3. De små barnen, de små barnen,
som älskar sin Jesus,
som juveler ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt
och sjunga hans namn.

G F Root: