Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Nu borde hela jorden sej fröjda åt de orden att Gud är människa och oss till himlen leder. Kom, visa honom heder: lov, pris och tack, halleluja! 2. Kom, låt oss fira helgen! Låt se ni hellre väljer er själs än kroppens kost! Med himlen får vi jubla, men de i mörkrets kula har ingen jul och ingen påsk. 3. Se nu den stora dagen som folket under lagen så länge väntat på! Se Herren Gud och Lammet i krubban och i dammet, ja, kära du, se solen då! 4. Se solen från det höga! Det blir som världen föga tillförne sett en sol, när härlighetens strålar båd´ berg och dalar målar med ljus och glans från nådens pol. 5. Nu templet kom till korta: förbundets ark är borta och flyttat till ett stall, som nu är vigt till kyrka, där vi får Herren dyrka och böja knä med världen all. 6. Blott det att Jesus gråter och liksom barnen låter, är nådens ord och skri! Här får vi höra annat än lagen som förbannat och ljuder än från Sinai. 7. En röst som alla gläder, ett sakta ljuvligt väder för allas öron är. Den munnen som med orden har skapat hela jorden, nu diar hos Maria här. 8. Kom vänner allihopa! Hör änglaskaran ropa och båda evig fröjd! Min Jesus, när jag tänker på friden du oss skänker, så blir jag både glad och nöjd. 9. Tänk, Skaparen är bliven med kropp och själ omgiven, liksom ett annat barn. Den ingen kan omringa nu låter sej betvinga och lägges ner bland stoft och skarn. 10. Den änglarna tillbeder och visar evig heder för var sin höga lott, den ingen makt kan rubba är flyttad till en krubba - så präktigt är hans dyra slott. 11. Av Isais rot är stammen, där vi nu allesamman får bli en fruktbar gren. Han där vill införliva den honom sej vill giva, ja, pånyttföda var och en. 12. Så låt oss aldrig mera blott gods och guld värdera, men ständigt fira jul och sjunga om monarken som föddes där på marken för oss bland åsnor i ett skjul. 13. Vår Gud har mänska blivit för oss att mista livet, det är vårt Symbolum. Han är vår morgonstjärna och Skriftens själva kärna, ja, liv i Evangelium. 14. Den ene sjunge psalmer, den andre bäre palmer och love himlens prins, sen svare allesamman med Hosianna, Amen, tills jord och himmel sammanbinds! Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. Musik: Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år)
1. Saligheten är nu här! Upp, mitt hjärta, upp, min tunga, nu ska ni om Jesus sjunga, om hans namn, hur stort det är! Allt som är i mej ska röras till min Herres lov och pris, så min jubelsång kan höras ända in i paradis!
2. Jesus ville kärleksfull detta namn på jorden bära. Tidigt måste han sej lära lida smärta för vår skull. Ja, till blods han måste strida för det frälsarnamn han fick. Vad han för vår synd fick lida honom djupt i själen gick.
3. Å, min synd är gränslöst stor! Större än jag själv kan bära, inte törs jag nåd begära när jag hör på lagens ord. Men då du har JESUS blivit och min synd på korset tog, tror jag, Herre, att du skrivit in mitt namn i livets bok!
Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år)
Musik: Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år) H F Lundberg:
1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän som bär på sitt hjärta min nöd. Den vännen är Jesus, han älskar mej än, han älskar i liv och i död. 2. Han har mej utkorat, så usel jag var, på nåd i hans rike jag bor. Och nåden allena ska hålla mej kvar - o Gud, vad din kärlek är stor! 3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt, han tröttnar ej han, så som jag. Och riket jag ärver, det vet jag bestämt, för så är min Faders behag. 4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt, mitt fäste är Israels Gud. Han ska mej bevara, för så har han sagt, han kan inte glömma sin brud. 5. Så reser jag trygg till det härliga land, fast vågorna skyhöga går. Tycks Frälsaren sova i båten ibland, han är ju i båten ändå! Text: Nils Frykman 1879 (37 år), bearb. Musik: Theodor Söderberg Th Söderberg:
1. De flyr, våra år, likt brusande strömmen i gryende vår, likt fallande löven i skogen, men Herren är trofast och trogen.
2. Han skiftar i nåd de flyende dagarna efter sitt råd, och själv han förblir oss så nära att hjälpa, välsigna och bära.
3. De flyr, våra år, likt dimman för vinden, likt dagen i går, men över dem, när han oss leder, förlåtelsens mantel han breder.
4. Allt hitintills du, o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu du också ska hjälpa och leda och väg genom öknen bereda.
5. Vi flyr till din famn, för vi har ju uppkallats efter ditt namn. Ja, Frälsare, vi är ju dina, så låt då ditt ljus för oss skina!
6. Om korset du ger, så låt det ej trycka till jorden oss ner, nej, trycka oss tätt till det hjärta, som burit vår nöd och vår smärta!
7. Välsigna vårt land och sträck över alla din skyddande hand, för ofärd och nöd oss bevara och avvänd var hotande fara!
8. Ja, Herre, vår Gud, håll alltid i hoppets förbidan din brud, och giv att de flyende åren oss närmar den eviga våren! Text: Lina Sandell, ngt bearb. Musik: Theodor Söderberg Th Söderberg:
