Varför bygger du, Noa, en båt

1. Varför bygger du, Noa, en båt?
Som en galning du bär dej ju åt.
Bygga båt uppå land,
långt från närmaste strand,
ingen enda av oss det förstår.

2. Jo, se Herren har talat och sagt
att han snart ämnar visa sin makt.
Ingen bättra sej vill
eller ens lyssna till
och nu måste ni alla förgås.

3. Sinsemellan de rådslår så smått:
har därhän det då verkligen gått?
Nej, det är nog ej så,
ingen det kan förstå,
därför fortsätter vi såsom förr.

4. Tiden ilar och Noa har brått
att fullborda det uppdrag han fått.
Under tiden man ler
och på byggnaden ser.
Stackars Noa har mist sitt förstånd!

5. Han har sagt att en dom förestår
nu i över etthundrade år.
Allting är sej ju likt,
landet bördigt och rikt,
allesammans av oss mår vi bra.

6. Men en dag börjar stormvindar gny
uti väster vid mörknande sky.
Nu ses Noa gå in
uti byggnaden sin.
Herren Gud stänger dörren själv till.

7. Än man skämtar och ler liksom förr
och man rycker i gudsmannens dörr:
Noa, kom till oss ut,
detta regn tar snart slut,
ingen segeltur får du ännu!

8. Himlens fönster dock öppnas alltmer,
regnet strömmar från skyarna ner.
Tänk om Noa haft rätt!
Är väl detta det sätt
varpå alla vi måste förgås?

9. Svaret kommer från allmaktens Gud:
jag har sänt till er Noa med bud,
men ni ville ej då
gamle Noa förstå
och nu har ni ert syndamått fyllt.

10. Arken seglar så mäktig och trygg
på de väldiga vågornas rygg.
Den som bor däruti
trygg och säker kan bli
tills den stannar på Ararats berg.

11. Men en ark av ett helt annat slag
Herren Jesus ses bygga idag.
Tvivlar du eller tror?
På dej själv det beror
om i djupet du hamnar en dag.

12. Än är dörren till arken ej stängd
för den larmande, tanklösa mängd.
Men en dag blir försent,
fast du aldrig det ment:
dörren stängs då för evigt av Gud.

Text och musik: Anders Georg Flodén 1918 (25 år)

Den gyllne solens glans över jorden

1. Den gyllne solens glans över jorden 
lyser och leder, fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit och gryningen kommit, 
solen nu stiger och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna ser nu mitt öga, 
allt honom ärar för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma till honom ska komma, 
fria från bojor som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, Skaparen bringa 
pris till hans ära, till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, vår Herde han blivit, 
lovet till honom ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon han för oss sörjer, 
bär och välsignar, olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp eller vilan vi njuter 
är han oss nära och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, att du mig leder. 
Från nöd och fara fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster må bort från mig draga, 
tanke och gärning, låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, det har en ände. 
Havet må brusa, vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden har vikit för solen, 
allt vad jag längtar i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

Text: Paul Gerhardt, sv. övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd
Musik: Johann Georg Ebeling 1666 (29 år)

Snart döden skall det öga sluta

1. Snart döden skall det öga sluta,
som länge sorgens tårar göt.
Snart skall mitt stoft sin vila njuta
och frid i jordens lugna sköt.

2. Men i den stund, då dödens smärta
mig omger med sin ryslighet,
o gör då kännbar för mitt hjärta,
Allfader, din barmhärtighet.

3. När rösten, skälvande och bruten,
åkallar, Skapare, ditt namn,
o sträck mot mig i dödsminuten
din hulda, faderliga famn.

Text: Odin Wolff 1787 (27 år), sv. övers. Anna Maria Lenngren 1797 (43 år)
Musik: Olof Ericsson Åhlström 1820 (64 år)

O Åhlström:

Gud, tala till mej så mitt ord

1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan
och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut
var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,
mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,
just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!
 
Text: Francis Ridley Havergal, sv. övers. A.H. 2015
Musik: Robert Schumann 1839 (29 år)

R Schumann:

Frid, verklig frid (alt. koral)

1. Frid, verklig frid, 
bland jordens synd och strid?
Ja, Jesu blod ger hjärtat ro och frid.

2. Frid, verklig frid, 
bland jäktande bestyr?
På Jesu viljas väg all oro flyr.

3. Frid, verklig frid, 
när allt känns svårt och tungt?
Vid Jesu hjärta, där är stilla, lugnt.

4. Frid, verklig frid, 
där vänner inte är?
Ja, Jesus oss och våra kära bär.

5. Frid, verklig frid, 
när okänd framtid gryr?
Vi känner Jesus, han vår farkost styr.

6. Frid, verklig frid, 
i dödens mörka trakt?
Ja, Jesus kuvat döden och dess makt.

7. Det är oss nog: 
snart slutar jordens strid
och Jesus kallar oss till evig frid. 


Text: Edward Bickersteth, övers. Anna Ölander, bearb. 2013
Musik: Axel Södersten 1920 (41 år)