Säg min vän, har det dej smärtat

1. Säg min vän, har det dej smärtat
att en syndare du är?
Har det gått dej djupt till hjärtat
att dej Jesus håller kär?
Kan du leva utan honom?
Har du fått din skatt i honom?
Vill du leva, dö för honom?
Är han själv din själs begär?

2. Säg, har du Guds Ande låtit
fostra dej och därom bett?
Har du över synden gråtit
och din nöd och fara sett?
Har den dej till Jesus drivit?
Har hans kors din räddning blivit?
Har du Jesus hjärtat givit?
Är du nu med honom ett?

3. Det finns många som bekänner
Jesus med sin mun var dag,
de trivs väl bland Jesu vänner,
finner i hans ord behag,
men det viktigaste fattas,
liv i tron på Jesus fattas,
och den själ som detta fattas
får ej tröst på domens dag.

4. Tio jungfrur alla hade
ordet och bekännelsen,
och sej allesammans gladde
åt att möta brudgummen.
Men Guds Andes olja klara
fanns hos hälften av dem bara,
och den måste hos oss vara
om vi ska nå himmelen.

5. Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag!
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

6. Kanske håller dej ett hinder
hemligt kvar i världens lopp?
Kanske någon synd dej binder,
alltför kär att offras opp?
Akta dej och låt den fara!
Annars ska den synden vara
en förskräcklig, dödlig snara
som fördärvar själ och kropp.

7. Jesus vill med helig iver
att vi hela hjärtat ger,
för när oss hans kärlek driver
kan den nå till ännu fler.
Han vill all vår synd förstöra,
oss för evigt saliggöra,
oss mot målet ständigt föra
tills en dag vi honom ser!

Text: Betty Ehrenborg-Posse
Musik: Jacob Axel Josephson


J A Josephson:

När Jesusbarnet låg en gång

1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035] 

H A Bedinger:

Gud, i mina unga dagar

1. Gud, i mina unga dagar 
lär mej alltid tjäna dej, 
göra det som dej behagar, 
gå den väg du visar mej.
Lär mej ha i dej min ro,
på din nåd i Jesus tro,
så att vad som än mej händer
ingenting från dej mej vänder.

2. Inget är så ljuvt i världen 
som du själv, o Herre kär.
skulle jag då älska flärden 
när av dej jag älskad är? 
Du i livets morgonstund 
tog mej upp i ditt förbund,
skulle jag då överge dej
som med evig kärlek ser mej? 

3. Fåglarna med glädje sjunger 
i den klara morgonväkt, 
liljorna på marken gungar
livade av vårens fläkt,
låt mej så till ditt behag 
ägna dej min levnadsdag,
skänk den sanna levnadsfröjden, 
helga den med ljus från höjden. 

4. Som den unga björk i skogen 
växer frisk i sommarregn, 
låt mej växa, stark och trogen, 
i ditt goda, trygga hägn.
Och när stormar skakar mej, 
låt mej fäste ha i dej
och, som under våren väna, 
än dej älska, frukta, tjäna.

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år)
Musik: Eskil Lundström 1969 (32 år)

Jag ser din rikedom

1. Jag ser din rikedom,
trots törnet i din krona.
Du kläder markerna i blom 
och vaggar fågelbona.

2. Du sydde liljans dräkt 
och matar korpens ungar 
och vårdar jordens hela släkt 
av tiggare och kungar. 

3. Åt mig du också skänkt 
allt gott som du har kunnat 
och mer än här jag drömt och tänkt 
i himmelen mig unnat. 

4. Var morgon du mig väckt, 
var kväll hos dig jag slutar 
och när vart jordiskt hopp är släckt 
mot dig jag tryggt mig lutar. 

5. Om än min sång är spröd 
och ofta här försvagas, 
den stiger dock ur natt och död 
tills evigheten dagas.

Text: Tore Nilsson 1950 (31 år), ngt bearb., publ. med tillstånd.
Musik: Alvar Byström 1967 (64 år), publ. för att hedra Alvars minne. Om några anhöriga har något emot koralpubliceringen, så tar jag givetvis bort den. Lägger gärna ut bilder på Alvar och Tore, om någon har och om jag får.

Allmakts Gud, med vishet du regerar

1. Allmakts Gud, med vishet du regerar,
råder över hav och luft och land.
Som en ström din skaparkraft pulserar...

Text: Johannes Smemo 1965 (67 år), sv. övers. Per Juliusson 1966
Musik: Eskil Lundström 1966 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]