Sabbatsdag, hur skön du är

1. Sabbatsdag, hur skön du är,
skänkt av Gud, jag har dej kär.
Kom, o kom att än en gång
samla oss till bön och sång!

2. Efter arbetsveckans strid
får vi sitta ned i frid
vid vår Faders rika bord,
lyssnande till nådens ord.

3. Gud, vår Gud, vi dej vill be:
ge oss rik välsignelse,
låt ditt evangelium
ljuda klart på alla rum.

4. Låt i dag ditt helga ord
göra under på vår jord,
våra arma själar föd,
Herde god, med livets bröd.

5. Kom och månget byte tag
från den starke denna dag!
Bärga mången kärve in,
skörden, Herre, är ju din!

6. Herre, komme snart den tid,
då vi efter livets strid
i en evig sabbatsro
får i dina gårdar bo!

Text och musik: Joël Blomqvist 1877 (37 år)


J Blomqvist på äldre dagar:

Ta nu namnet Jesus med dej

 

1. Ta nu namnet Jesus med dej,
nu och i all evighet.
Tröst och glädje ska det ge dej,
vart du går, ta med dej det.
//: Ljusa namn, sköna namn,
jordens hopp och himlens fröjd! ://

2. Ta till hjälp i nöd och fara
denna frälsarkrans så skön.
Lägger satan ut sin snara,
andas Jesus namn i bön. 
Ljusa namn...

3. Vilken fröjd det namnet ger oss,
vilken glädje gång på gång,
när hans varma ögon ser oss
och vår tunga rörs till sång.
Ljusa namn...

4. Ja, i Jesusnamnet sköna
alla böjer knä en dag.
Må vi med vår lovsång kröna
honom redan, du och jag.
Ljusa namn...

Text: Lydia Odell Baxter 1870 (61 år), sv. övers. A.H. 2016
Musik: William Howard Doane 1871 (39 år)

W H Doane:

Upp, upp min själ och sjung

1. Upp, upp min själ och sjung!

Stig dristigt upp ur gruset,

inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron!

Fast blicken svag och tung

måst blunda vid det ljuset,

så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton!

Ty du till fröjden

som är i höjden,

till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.

All himlens helga prakt

av Herrens stora makt

har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott,

så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai

i mörker, blixt och dunder

behöver bäva mer, du bjuden är till fest,

att Sion få bese

och Salems glädjeunder

hos Nya Testamentets Medlare och Präst.

Om lystna världen

har frid i flärden,

så sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja!

Ty fast du än är här

och svaga hyddan bär

så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.

Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott

att Herren lik få vakna

och där förklarad skåda honom som han är!

Då är allt glädje blott,

jag ingenting skall sakna,

nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.

Mig kronan räckes,

jag övertäckes

med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.

Min gamle Adam svår

och varje bitter tår,

allt blir förbytt i helighet och härlighet

och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får

så ofta lycklig vara,

fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,

då himmelsk sång mig når

re´n här med toner klara,

hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!

I lyckans stunder

Guds kärleks under

så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.

Men när jag tänker på

att en gång jag skall få

med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,

då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång!

5. Den nya visan där,

den sjungs till Lammets ära,

och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här

så gott jag kan mig lära

och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära,

som kom oss nära

och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt,

kraft, rikedom och prakt,

lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, död 1746, 25 år), bearb.

Musik: Finsk folkmelodi 

I strålande evighetsljuset en gång

1. I strålande evighetsljuset en gång
en skara, oräkneligt stor,
skall samlas med glädje och jublande sång
i himlen, där Frälsaren bor.

2. Där skådar Guds folk vad de anat ibland:
de ser där i bländande glans
en stad på den eviga sällhetens strand,
vars like bland världar ej fanns.

3. Där skådar de Skaparen, helig och huld,
allsmäktig och allvis i råd,
och Jesus som burit vår synd och vår skuld
och givit oss frälsningens nåd.

4. Där samlas de alla som vandrat i tro,
fast mången av prövning var böjd.
Av änglar de förts över löftenas bro
och hemma de är, vilken fröjd!

Text: Joel Forsvall
Musik: Nils Liljemark (publ. med tillstånd)

Upp, för dagen som frambryter

1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  


Text: Johann Anastasius Freylinghausen, dansk övers. Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

L M Lindeman: