Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! För oss du nu dödade döden. Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv mot synden och yttersta nöden. O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: jag lever, och ni ska få leva! 2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går, de saligas lovsång till möte. Åt oss du bereder i dag som i går ett rum i din härlighets sköte. På jorden, i himlen din kärlek, din bön blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: att syndare saliga göra. 3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud kan älska. Nu lever mitt hjärta! Så syndig jag är, står jag prydd som en brud i Frälsarens lydnad och smärta. Från djup och till djup i Guds eviga råd serafen ej skådar ett under av nåd så härligt som människans frälsning! Text: Carl Gustaf Cassel Musik: Oscar Ahnfelt O Ahnfelt:
1. En nådastol Herren Gud oss givit, som genom blodet oss vunnen är, där Jesus Kristus försoning blivit för världens synder, så ordet lär. O sköna plats invid Jesu hjärta, när synden trycker en sargad själ! Dit får jag komma med all min smärta, vid nådastolen blir allting väl.
2. Till nådastolen oss väg bereddes, när tempelförlåten rämnade. Den största nåden oss då beteddes, ty frälsning gavs för var syndare. O sköna plats...
3. Var dag och stund, då du hjälp behöver, till nådastolen frimodigt gå. Ty se, om synden än flödar över, så flödar nåden långt mer ändå. O sköna plats...
4. Om du är blind, lik en Bartimeus, och lik en Tomas som ej kan tro, om du har synder som en Sackeus - vid nådastolen du finner ro. O sköna plats...
5. Vid nådastolen, där får jag vila, när trött min ande här känner sej. Till nådastolen, dit får jag ila med all den nöd, som här trycker mej. O sköna plats... Text: Jöns Petter Hansson 1891 (26 år), ngt bearb. Musik: Folkmelodi, tr. 1894
1. Om någon till ont mej locka vill, då svarar jag: nej, nej, nej! Mitt öga, mitt öra, mitt hjärta sluts till, mina händer ej öppnar sej. För jag går till det heliga landets ro, där ej ont ska få bo.
2. Och ber man mej synda när ingen det ser, då svarar jag: nej, nej, nej! Ett öga jag vet som i mörkret ser ner, och i midnatten slumrar det ej. Det ser om mitt hjärtas lust och begär till rättfärdighet är.
3. Men säger mej Frälsaren: Följ du mej! då svarar jag: ja, ja, ja! Och frågar mej Herren: Säg, älskar du mej? då suckar jag: ja, o ja! Inte så att din kärlek jag fattat än, nej, men min väcks av den! Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. Fastlagssöndagen 15/2 2015 Musik: Betty Ehrenborg-Posse (?) B Ehrenborg-Posse:
1. Nu borde hela jorden sej fröjda åt de orden att Gud är människa och oss till himlen leder. Kom, visa honom heder: lov, pris och tack, halleluja! 2. Kom, låt oss fira helgen! Låt se ni hellre väljer er själs än kroppens kost! Med himlen får vi jubla, men de i mörkrets kula har ingen jul och ingen påsk. 3. Se nu den stora dagen som folket under lagen så länge väntat på! Se Herren Gud och Lammet i krubban och i dammet, ja, kära du, se solen då! 4. Se solen från det höga! Det blir som världen föga tillförne sett en sol, när härlighetens strålar båd´ berg och dalar målar med ljus och glans från nådens pol. 5. Nu templet kom till korta: förbundets ark är borta och flyttat till ett stall, som nu är vigt till kyrka, där vi får Herren dyrka och böja knä med världen all. 6. Blott det att Jesus gråter och liksom barnen låter, är nådens ord och skri! Här får vi höra annat än lagen som förbannat och ljuder än från Sinai. 7. En röst som alla gläder, ett sakta ljuvligt väder för allas öron är. Den munnen som med orden har skapat hela jorden, nu diar hos Maria här. 8. Kom vänner allihopa! Hör änglaskaran ropa och båda evig fröjd! Min Jesus, när jag tänker på friden du oss skänker, så blir jag både glad och nöjd. 9. Tänk, Skaparen är bliven med kropp och själ omgiven, liksom ett annat barn. Den ingen kan omringa nu låter sej betvinga och lägges ner bland stoft och skarn. 10. Den änglarna tillbeder och visar evig heder för var sin höga lott, den ingen makt kan rubba är flyttad till en krubba - så präktigt är hans dyra slott. 11. Av Isais rot är stammen, där vi nu allesamman får bli en fruktbar gren. Han där vill införliva den honom sej vill giva, ja, pånyttföda var och en. 12. Så låt oss aldrig mera blott gods och guld värdera, men ständigt fira jul och sjunga om monarken som föddes där på marken för oss bland åsnor i ett skjul. 13. Vår Gud har mänska blivit för oss att mista livet, det är vårt Symbolum. Han är vår morgonstjärna och Skriftens själva kärna, ja, liv i Evangelium. 14. Den ene sjunge psalmer, den andre bäre palmer och love himlens prins, sen svare allesamman med Hosianna, Amen, tills jord och himmel sammanbinds! Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. Musik: Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år)
