Det vida, villa hav

1. Det vida, villa hav 
nu synes milt och blitt, 
men strax av stormen vrett, 
av fräsand´ fradgan vitt, 
dess vågor brusa grymt, 
dess buller skräckligt hörs, 
en farkost rivs och drivs 
och snart av leden förs. 

2. På världens öppna hav 
har oss vårt öde satt. 
Vi vankom av och till, 
vi ömsom dag med natt. 
Vind, motvind, lugn och storm 
tillskiftes finnom vi, 
mång´ dödlig farlighet 
vi blinde svävom i. 

3. Ja, säll den eftergår 
den rätta segelnål, 
den sanna stjärnans ljus 
till det utvalda mål. 
Fast havsens böljor blå 
anfäkta bord och stam, 
han efter faran får 
dock sist en önsklig hamn.