1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, i nådens sken
ser himlens råd förklarat.
2. Ett jordiskt sinne tryckes ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.
3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Ack, utan dig är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som av Andanom
sitt liv allena äger.
4. Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, för kött och blod
de skola slutna vara.
5. Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro uti den tro
som världen övervinner.
Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Theodor Söderberg (1845-1922)
T Söderberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar