Gud ske lov, min vän han blivit

1. Gud ske lov, min vän han blivit,
o vilken vän,
han som sej för mej utgivit, 
o vilken vän, 
han som så av kärlek glöder, 
att för oss han dör och blöder, 
att han kallar oss för bröder, 
o vilken vän! 

2. Alla synder han förlåter,
o vilken vän,
han mej tröstar när jag gråter,
o vilken vän!
Då olyckligt jag förgår mej
bäst av alla han förstår mej
och hans kärlek alltid når mej,
o vilken vän!

3. Även då han djupt sej döljer, 
är han min vän. 
Alltid lika god mej följer 
min bäste vän. 
Sker mej något svårt, så sker det 
mej till godo, vännen ger det.
Efteråt jag tydligt ser det; 
o vilken vän! 

4. Allt bekymmer jag då kastar 
helt på min vän, 
allt som här min själ belastar
förstår min vän. 
Andens liv med ordet föda 
och mitt kött korsfästa, döda,
lindra tidens vedermöda, 
allt gör min vän. 

5. Det är evigt liv att känna 
Gud som sin vän. 
Sälla de, som funnit denna 
vår bäste vän!
Ja, de är för evigt rika,
andra kan ju dö och svika, 
denne vän är alltid lika;
o, vilken vän!  

Text: Marianne Nunn 1817 (39 år), sv. övers. Carl Olof Rosenius 1849 (33 år), bearb. A.H. 2016
Musik: Oscar Ahnfelt

O Ahnfelt: