Lär mej att känna dina vägar

1. Lär mej att känna dina vägar
och steg för steg att gå dem fritt.
Jag vet att allt jag här får äga
är borgat gods, och allt är ditt!
Men om din starka hand mej leder
jag aldrig fel på målet tar,
och för vart hopp som dör här nere
ett hopp i himlen mer jag har.

2. Lär mej att känna dina tankar
och övas i att tänka dem.
Och när i ångest hjärtat bankar, 
så ge mej mod från hoppets hem.
När jag har tänkt mej trött till döden,
så säg vad du har tänkt, o Gud!
Då får jag se att morgonglöden
bak tvivlets moln sej breder ut!

3. Men låt mej framför allt få känna
din kärlek utan gräns och slut,
den som kan tusen stjärnor tända
för var och en som slocknar ut.
Den torkar tåren ingen visste,
den läker såren livet slog,
dess väg går genom det vi miste,
den ger långt mera än den tog. 

Text: Jakob Paulli 1902 (58 år), sv. övers. A.H. 16/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral

Nu livas alla lundar

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!


Text: Elias Blix 1875 (38 år), sv. övers. A.H. den 3 juli 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1875 (63 år)
 
L M Lindeman:

Å Jesus, jag har lovat

1. Å Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut,
så var för alltid hos mej,
min Herre och min Gud!
Jag fruktar inte kampen
för himmelrikets sak,
din smala väg är bred nog
när du mej håller rak!

2. All världen stormar mot mej
och bländar synen min,
jag hör miljoner stämmor,
men låt mej höra din!
Min ovän i och kring mej
vill få mej i sin makt,
men du besegrat ondskan
och står vid vad du sagt.

3. Å Jesus, du har lovat
dem som står fast i tro
att där du är i himlen
ska också de få bo.
Och Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut -
så hjälp mej då att följa,
min Herre och min Gud!

Text: John Ernest Bode 1868 (52 år)
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

J Steurlein:

Aftonsolen sjunker bakom bergen

1. Aftonsolen sjunker bakom bergen,
hälsar oss farväl så skön och blid.
Över nejden strör hon purpurfärgen,
i naturen råder stilla frid.
Sakta vattnets vågor slår mot stranden,
rodnande i guld står aftonskyn,
ljuset bryter sej vid himlaranden,
vilken färgprakt, vilken härlig syn!

2. Allt är tyst, blott där i gröna lunden
fågelskaran sista drillen slår,
och nu i den stilla aftonstunden
allt i frid till ro och vila går.
Nattens stjärnor snart på fästet blinkar,
vittnande om högre världars ljus,
skönt de tindrar och förtroligt vinkar,
som en hälsning från vår Faders hus.

3. För den dag som nu har gått till ända,
o min frälsnings Gud, jag tackar dej.
Allt du låtit till mitt bästa vända,
hjälpt och tröstat och bevarat mej.
Som en fader ljuvligt sej förbarmar
över sina barn, så har ock du
burit mej på hulda fadersarmar
och ej tröttnat på ditt barn ännu.

4. Låt mej nu i natt, o Gud, få vila
skyddad av din faderliga makt.
Bjud din ängel till mitt läger ila
att omkring mej hålla trogen vakt.
Frid jag finner ej i hela världen,
endast, Gud, i dej min själ har ro.
Led mej, gode Herde, väl på färden,
tills jag får uti ditt rike bo.

Tack, o Jesus, för det rika bordet

1. Tack, o Jesus, för det rika bordet
som din kärlek dukar upp för oss!
Tack, o Jesus, för det dyra ordet,
det som aldrig, aldrig skall förgås!
Sänd ock nu till oss din helge Ande,
som oss leder i all sanning här,
och låt satan ej sitt ogräs blanda
i den säd som bland oss utsådd är!

2. Låt ej ordet fåfängt komma åter,
utan bära frukt till evig tid,
och varhelst du oss församlas låter,
låt oss alla samlas i din frid!
Håll oss alltid i din sanna fruktan,
slå alltjämt all egenvilja ner,
spar ej heller på din Andes tuktan
och låt köttet ej regera mer!

3. O, låt syskonbandet aldrig brista,
låt ej brödrakärleken dö ut,
låt oss ej i fåvitsk iver tvista
så att livet slocknar ut till slut!
Lär oss i det stora och det lilla
troget stanna vid din sanning än
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen!

4. Ja, o Jesus, du som gör utöver
vad vi ber om eller tänker här,
ge åt var och en vad den behöver,
ge åt var och en vad nyttigt är!
Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta,
rista där med eldskrift våra namn,
och låt ingen lust och ingen smärta
rycka lammen ur din herdefamn!

Text: Lina Sandell
Musik: Otto Lindblad

O Lindblad: