Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Stå upp, du som sover, stå upp från de döda, Krist lyser för dej! Stå upp och se morgonen stråla och glöda för dej och för mej! Ja, sov inte längre, snart över dej hänger en mörkare natt, om strax du ej famnar din skatt! 2. I jordiska dalar där dimmorna hänger och kinden blir våt, där ljuder så fort både stämmor och strängar av suckar och gråt. Hör sången nu tona om den som försonar, om seger och fred! Vår Herre har kommit hit ned! 3. I jordiska dalar där törnen oss sårar är tungsamt att gå, där längtar så många med suckar och tårar att Gudsfreden få. Men torka nu tåren, Guds glädje med våren i Kristus mottag! Stå upp, du som sover, i dag! 4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen, se, dagen är här! Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet, för Gud hos oss är! Med längtan och hunger i dagningen sjunger på fåglarnas vis de väntande själar Guds pris! 5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner från himmelen ned, när Sanningen, Vägen och Livet vi finner och går i Guds fred! Ja, lys för oss, Kriste, så aldrig vi mister ditt spår på vår jord, din nåd och ditt levande ord! Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), övers. A.H. 2013 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år) L M Lindeman:
1. Stå upp och låt er röst bli höjd med helig fägnad, frid och fröjd, i Herren Jesus gläd er! Ja, se hur nära himlen är, när han som håller världen kär i kött och blod sej kläder!
2. Betryck och bitterhet, försvinn! Guds glädje må vi släppa in, så att han glad får lyssna till hjärtats bön och tack och tro, ja, får hans glädje i oss bo ska sången aldrig tystna.
3. Gud, låt din frid, som högre är än vårt förstånd kan fatta här, vårt hjärta väl bevara i Kristus Jesus, så att vi kan få en jul med glädje i som aldrig bort ska fara! Text: Thomas Kingo Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 1820 (61 år), arr. Eyvind Alnaes 1926 J C F Haeffner:
1. Du har skapat allt, o Gud, med din makt och på ditt bud: luft och ljus och sjö och land, fåglar, skog och fisk och strand. 2. Blom på mark och frukt på träd, sol och snö och vind och säd, högt och lågt och stort och smått har du skapat, skapat gott. 3. Du har skapat allt, o Gud, med din makt och på ditt bud. Allt som lever på vår jord lever av ditt skaparord.
Text: Peter Andreas Jensen 1843 (31 år) Musik: Carl Fredrik Sandberg 1867 (57 år)
1. Gud är nådig, hör, han vill ej syndarens fördärv och död. Hjälp vill han få föra till dej när du är i själanöd. Tro trots all din synd och svärta, ge åt Gud ditt arma hjärta, ta till tröst i all din smärta: Gud vill ingens dom och död. 2. Han dej sökt på berg och ängar, tills han funnit dej, sitt får. Stäm nu alla glädjens strängar, Jesus hem med själen går! Du av nattens köld fått skaka, nu hans kärlek får du smaka, varmt välkommen hit tillbaka, han vill hela dina sår! 3. Det är fröjd i himlens salar när en syndare har vänt åter till den vän som talar livets ord, av himlen sänt, rengör varje sår som blöder, med sin Ande genomglöder och till livet pånyttföder - salig den som detta hänt! Text:Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 31/7 2015 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år) L M Lindeman:
1. Gud ske lov, min vän han blivit, o vilken vän, han som sej för mej utgivit, o vilken vän, han som så av kärlek glöder, att för oss han dör och blöder, att han kallar oss för bröder, o vilken vän! 2. Alla synder han förlåter, o vilken vän, han mej tröstar när jag gråter, o vilken vän! Då olyckligt jag förgår mej bäst av alla han förstår mej och hans kärlek alltid når mej, o vilken vän! 3. Även då han djupt sej döljer, är han min vän. Alltid lika god mej följer min bäste vän. Sker mej något svårt, så sker det mej till godo, vännen ger det. Efteråt jag tydligt ser det; o vilken vän! 4. Allt bekymmer jag då kastar helt på min vän, allt som här min själ belastar förstår min vän. Andens liv med ordet föda och mitt kött korsfästa, döda, lindra tidens vedermöda, allt gör min vän. 5. Det är evigt liv att känna Gud som sin vän. Sälla de, som funnit denna vår bäste vän! Ja, de är för evigt rika, andra kan ju dö och svika, denne vän är alltid lika; o, vilken vän! Text: Marianne Nunn 1817 (39 år), sv. övers. Carl Olof Rosenius 1849 (33 år), bearb. A.H. 2016 Musik: Oscar Ahnfelt O Ahnfelt:
