Kom, helige Ande, jag beder

1. Kom, helige Ande, jag beder:
kom, öppna mitt hjärta för dej.
Du som i all sanning oss leder,
fullborda din gärning i mej.

2. När ångest och längtan vill bränna
och samvetet ej ger mej ro,
o lär mej då Kristus att känna,
på honom förtrösta och tro.

3. Jag kan inte slita de banden
som vållar mej jämmer och skam
om du inte tar mej vid handen
och för mej till Frälsaren fram.

4. Blott du kan ånyo mej föda
att inte för evigt jag dör.
Så kom att mej helt genomglöda,
i anden mej brinnande gör.

5. Ej falskhet och synd kan du lida
och bor ej i avgudahus,
så kom i mitt hjärta att sprida
ditt heliga, straffande ljus.

6. Ja, kom att regera därinne
med kärlekens levande lag;
mej fyll med ditt himmelska sinne
och helga mej dag efter dag.

7. O kom att från synden mej skilja,
från onda begär gör mej fri.
Förena mej så med Guds vilja,
att ett jag med honom må bli.
Text: Lilly Lundeqvist 1889 (42 år), ngt bearb.

Musik: Tysk folkmelodi

Din spira, Jesus, sträckes ut

1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär,
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text (=SvPs 1986 nr 35): Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986.
Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)

Jesus all min glädje bliver

Jesus all min glädje bliver,
all min tröst och salighet.
Jesus sorgen från mig driver,
värnar mig i evighet.
Han är ljus på levnadsstigen,
all min kraft evinnerligen.
Därför har jag stadig tro,
därför får jag evig ro.

Jesus bleibet meine Freude,
meines Herzens Trost und Saft.
Jesus wehret allem Leide,
er ist meines Lebens Kraft,
meiner Augen Lust und Sonne,
meiner Seele Schatz und Wonne,
darum lass´ ich Jesum nicht
aus dem Herzen und Gesicht.

Jesus ha i ständigt minne

1. Jesus ha i ständigt minne,
vill du bli Guds barn och vän.
Jesus bär i hjärtat inne,
Jesus ha för ögonen.
Vid din möda, vid din vila,
i din glädje, i din nöd:
se på Jesu liv och död.

2. Se på Jesus, då upplivas
tro och kärlek i din själ.
Till allt gott du då ska drivas,
när du ser hur han gjort väl.
Verka såsom han i tiden
det som evigt frukter bär.
Verka medan dagen är.

3. Se på Jesus när du döden,
när du domen för dej ser.
Jesus än i sista nöden
ger den frid ej världen ger.
Bed som han och böj ditt huvud:
Jesus fullgjort allt för dej,
Jesus tar din själ till sej.

Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år)
Musik: "Vänligt över jorden glänser", troligen svensk 1694

Var man må nu väl glädja sig

1. Var man må nu väl glädja sig!
Här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin´ ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Fastän jag var av synder full
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod,
han ville icke spara,
att för den dom, mig förestod,
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände,
och i mitt bröst Hugsvalaren
den helge Ande sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523 (40 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Olof Forssell 1816, ngt bearb.
Musik: Från Nürnberg 1624