1. Så stort är ingenting
som att i syskonring
vid Jesu bord få samlas
med änglar runt omkring.
2. För mitt ibland oss är
vår vän och broder kär,
Guds Lamm, det rena, milda,
som världens synder bär.
3. Nu är det ingen nöd:
Guds Son för oss var död.
Han vill oss alla skänka
sin nåd i överflöd.
4. O mänska, fröjda dej!
Han vill förbarma sej.
Han vill din synd förlåta,
så har han gjort med mej.
5. I Jesu Kristi namn
vi har en säker hamn.
När stormen kring oss rasar
är trygghet i hans famn.
6. Hans nåds och frids förbund,
det gäller varje stund.
O må hans namn bli prisat
kring hela jordens rund!
7. En gång i himmelen
ska vi få se vår vän.
O vilken salig glädje
en gång i himmelen!
Text och musik: Nils Frykman 1877 (35 år). bearb.
N Frykman på äldre dagar:
1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!
2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.
3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna tillrett borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.
4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!
5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.
6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!
Text: Ur Sions Nya Sånger
Musik: Fredrik Hjort 1906
1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!
2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.
3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.
*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!
Text: William Whiting 1860 (35 år)
Musik ("Melita"): John Bacchus Dykes 1861 (38 år)
J B Dykes:
SURBRUNNSSÅNG
1. Du, all hälsas källa,
jag till dej vill ställa,
Jesus, allt mitt hopp.
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela
så till själ som kropp,
så att jag,
fast trött och svag,
mitt i allt ditt bistånd finner
och förbättring vinner.
2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.
3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka
som din dyra skänk,
må du därför dämpa
våra kroppars krämpa,
nådigt på oss tänk.
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.
4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka
får jag även bruka
denna källas flod.
O, så rör
och kraftiggör,
så till mitt som andras bästa,
detta vårt Betesda!
5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!
Text: Olof Kolmodin 1734, bearb.
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1882 (56 år)
1. Försoning, förskoning min Goel mej vann,
ej nöden, ej döden mej skada nu kan.
Ty Jesus själv skrivit i Boken mitt namn
och vila mej givit i frälsningens famn.
2. Den hamnen, den famnen, den ligger jag i,
när världen och flärden vill mäktiga bli.
Där vill jag mej gömma och vila i frid,
ja, där vill jag glömma all oro och strid.
3. Omsider väl skrider till aftonen vi,
då anden ur banden blir lösgjord och fri.
Den vännen som redan har skickat mej bud,
nog kommer han sedan och hämtar sin brud!
Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Ur "Kom", arr. H. Sjörin
