Han är slagen och förkastad

1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.


2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.


3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!


4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.


Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850